-

Jag fick ju piller hos doktorn. Och jag tog ett nyss då jag inte fungerade och hade brytit ihop totalt. Inte för att jag vet om det funkade direkt, men en aningens lugnare känner jag mig iaf. Och lite dåsig så det har nog gjort sitt ändå. Jag hoppas på en lugn kväll iaf. Inte för att jag vet om det blir så, men jag hoppas.

Ibland rasar min värld och mattan rycks bort under fötterna. Ikväll var en sån kväll och det var fruktansvärt jobbigt. Men fina ord från fina människor värmer och hjälper. Nu känns det mycket lugnare i kroppen men det är inte så lugnt som jag skulle vilja att det är. Hoppas på att få sova inatt utan att vakna i panik (vilket jag gjorde tidigare på dagen då jag drömde mardrömmar). Jag har många timmars jobb imorgon så jag borde verkligen sova, men jag tror att det inte går just nu. Jag är inte tillräckligt trött än...

Jag och Lovisa gick ner och satte oss nere på klipporna och tittade på solnedgången och pratade om det mesta i livet, hur allt var förut och hur det är nu. Det är stärkande för själen att sitta nere vid klipporna och titta på vågorna. Det gör att man orkar lite till. Lite till av allt. Livet är inte lätt alla gånger, men så är det bara.

Jag är glad att jag har en så fin vän jag kan prata med det mesta om, en vän som inte för det vidare. Dessa vänner är guld värda!!

Dagen började med stallet och en timmas ridtur och nu på eftermiddagen har jag och Lovisa varit ute och gått lite drygt 1½timma. Det är så skönt nu, känns skönt i kroppen. Är oxå riktigt taggad till att börja ut och springa, men först lite mer kondis genom promenader och ridning. Jag har ju fortfarande mitt mål med -10 kg till sommaren. Det ska verkligen gå!

Dessutom måste jag börja fixa lite middag, ska ju inte äta efter kl 19 på kvällarna. Idag blir det fläskfilé och ? Hmmm... har inte ritkigt kommit på vad än.

-1 kg till på vågen! Känns så skönt! Nu börjar det gå neråt igen, har stått stilla ett tag. Men nu så! Bara bli av med förkylningen så kan jag börja ut och springa igen.

Jag är inget större fan av whiskey. Tycker det smakar rätt illa. Men alltid när jag var större hemma hos mamma och pappa fick jag alltid whiskey när halsen lag ner totalt. Så idag letade jag upp lite Whiskey ur Martins barskåp. Det är fasiken inte gott någonstans. Men det river bra och värmer jäkligt bra. Och det sätter sig bra på huvudet oxå. Har väl hällt upp ca ½dl. Och fått i mig hälften på 20 min. Men det har satt sig bra i huvudet och värmer bra. Men jag vet inte om förkylningen försvann?!

Jag är inte överdrivet mkt för naturläkemedel, men jga är så less på att vara förkyld, så jag tänkte att jag provar, släpade i vilket fall mig iväg till Konsum, så då köpte jag en flaska.

Vad har ni för erfarenheter av Kan Jang?

I helgen träffade jag flera som jag inte träffat på väldigt länge! Och många frågade om jag gått ner. Ja, jag har gått ner över 14 kg sen första december! Det känns jätte skönt! Och nu när man får positiva reaktioner på det blir man ännu mer peppad!

Kolla skillnaden bara i ansiketet:

Innan jul

För ett par veckor sen.

Jag tycker det är grym skillnad. Och det märks jätte mkt på kläderna! Jag känner mig så duktig! Men mer ska jag ner!

Har sen ett par veckor börjat äta minipiller efter att varit hormonfri i ett år. Tidigare hade jag ett förhållande och vi tänkte skaffa barn så då tog jag ur pstaven i maj förra året. Men nu när det tog slut och så så har jag valt att äta piller igen. Dels för att jag inte vill bli med barn just nu och att jag har sån fruktansvärd mensverk. Men det är det där med att komma ihåg. Funderade lite, och kom fram till att kvällarna är bäst tid att ta dom för då är man vaken/uppe och så ungefär samma tid, eftersom det inte får diffa på +-3 timmar. Och mina mornar kan vara allt från halv 6 till halv 12. Så då är det bättre med kvällarna. Då det är iaf ungefär samma tid då jag är hemma. Men nog är det svårt med kommihåget iaf. Så mobilen piper varje kväll, och så står det piller. Så det blir till att få en liten exrta påminnelse varje kväll. Jag är rätt bra på att glömma sånt så det är lika bra att ha det så.

Och nej, har inget stabiltförhållande just nu, vilket man kanske skulle ha om man äter piller och så. Men det blir iaf ett orosmoment mindre. Och lyckas man nu få till det med ngn så kanske man ska använda kondom ändå. Bara för sjukdomarnas skull. Men skulle kondomen brista eller "försvinna" i fyllan och villan så är det iaf ett orosmoment mindre att man inte blir gravid iaf.

Jag har inte märkt ngn skillnad i humöret eller så sen känner jag att jag mår rätt bra faktiskt.

Jag har ett jätte stort blåmärke på underarmen, det värker satan, och hela vänster axeln och armen gör ont. Jag har inte en susning om vad jag gjort. Inget direkt jag kan komma på.

Det är stort blått och jäkligt ömt. Ajaj...

Ikväll känner jag mig bara ledsen på allt vad livet har att ge, både karlar, vänner, hästar, familj, jobb etc. Jag skulle kunna gråta floder om jag kunde, men det bara tar emot. Vissa kvällar bara är så. Just nu känns det som att det är alldeles för mycket motgångar. Men jag vet att det kommer bli bättre. Det kommer bli bra igen. Men ikväll så är det verkligen botten på hålet. Jag orkar helt enkelt inte. Så nu tänker jag lägga mig ner under täcket och sova, sova och hoppas att allt är mycket bättre imorgon. Min energi är helt på botten av inget.

Det här går inte längre, eller jo det gör det. Jag måste börja äta igen. Så nu har jag slagit på stort att laga lammgryta och ris. Man orkar ju faktiskt inte om man inte äter. Men det värsta är väl att jag inte känner hunger alls just nu. Men men, har alltid funkat så. När jag var yngre åt jag inte på ett halvår och var nära på att behöva bli inlagd på sjukhus. Den tiden var fruktansvärt jobbig av många anledningar och jag har kommit över mycket, men inte allt. Men det är inget jag tänker skriva om här.

Men nu får jag gå tillbaka till köket så det blir någon mat. Men det är ett steg i rätt riktning iaf.

Idag på eftermiddag på jobbet så började det bara tokvärka i kroppen. Jag förstår inte, det värker överallt. Tanken var att jag skulle ut och springa och åka ut till Snäcksjön när jag slutat jobba. Men planen blir istället två alvedon och soffläge en stund så jag orkar åka ut till Snäcksjön om ngn timma eller två. Tur att jag bara hade ett tretimmarspass idag, jag hade inte pallat att jobba hela kvällen. Så nu ligger jag här under filten i soffan och slökollar lite på teve. Har en tvättmaskin igång så den får jag nog ta och hänga lite senare.

Lovisa trodde att jag hade ont i kroppen pga att jag börjar bli gammal, jo för visso, men så gammal är jag inte. Tant, javisst men inte fan gammal så. Eller det beror faktiskt på i vilket sällskap man befinner sig i. Ofta är jag van att vara bland dom äldsta, men ett par helger här har jag faktiskt inte varit det. Förutom när jag är med Sandra, hon  är ju lika liten som min lillebror. Det är skumt hur man är i ålder i förhållande till vilka människor man umgås med. På ridkursenerna är jag alltid yngst. Alltid Alltid, och i andra fall är jag alltid äldst. På jobbet är jag bland dom yngsta. Men lik förbannat får jag alltid visa leg på krogen, vilket folk brukar ha roligt åt...

Nej nu blir det till att krypa ner ordentligt i soffan och bara ignorera att jag har ont i kroppen.

Igår var jag i Uppsala och på Akademiska sjukhuset för att reda upp min allergi. Fick först göra ett pricktest, det kliar fortfarande på armarna. Det droppades mot: Björk, timotej, gråbo, häst, hund, katt, kvalster och två olika sorters mögel. Jag visade mycket utslag på björk, timotej och gråbo. Dom andra var det inget utslag alls på så det kändes ju skönt. Fick sen göra spiriometri där man mäter lungornas kapacitet och sen en NO-mätning, ngt som ser om man har någon inflammation i lungor eller luftvägar, samt göra PEF- mätning. Jag hade ngt värde som var lågt och något som var högt. Men såg ändå rätt bra ut.

Sen fick jag träffa en läkare och en läkarkanditat. Och när kandidaten frågade om han fick lyssna och titta på mig så är ju det helt självklart för mig, men jag kände igen den där killen både till utseende och namn, så när han skulle kolla mig i halsen så frågade jag: "Du har gått på Brux eller hur?!" Ja svarade han och han sa att han kände igen mig oxå. Läkaren frågade om jag ville att han skulle gå ut men jag svarade bara med att det var att köra på. Sen säger kanditaten att ta av mig tröjan och jag svarar med "Jasså..." och skrattar, läkaren svarar med att jag bromsar honom om han blir för framfusig och skrattar. Så det vart ett läkarbesök med mycket skratt. Det var riktigt härligt faktiskt. Jag är en sån som inte bryr mig speciellt när det är kandidater eller elever med. Jag har själv gått mycket som elev så jag vet att man verkligen vill vara med. Så jag tycker att alla som kan och vill ska låta elever och kandidater vara med i den mån det går. Tänk att det är dom som själva ska vara läkare ssk/usk senare och då måste dom lära sig någonstans.

Något som gjorde mig överraskad var att det gick jätte bra att ta venprover på mig, jag har alltid tyckt det varit jobbigt och gjort ont, nu tittade jag bara bort när hon stack sen kunde jag se nålen sitta där och det kändes riktigt lugnt. Jätte skönt faktiskt.

Ska tillbaka om en månad för att få svar på blodproverna.

Nu börjar det verkligen märkas i kroppen. Över 10 kg totalt har jag gått ner. Det känns skönt, och med tanke nu på att jag inte äter ngt speciellt så kommer jag väl att rasa ännu mera snart. MEn det känns bra ändå. Skönt att bli lite lättare i kroppen. Men frågan är om det syns? Det syns på vågen i vilket fall.

Ikväll är en sån kväll. Hjärtklappning, skulle behöva rensa hjärnan innan jag somnar. Känns bara så skumt och konstigt överallt. Undrar om man inte skulle ta en promenad med sig själv för att kunna rensa hjärnan innan jag somnar. Hatar dessa kvällar!

Idag känner jag mig helt gråtmild. Av egentligen ingen anledning. Det känns jobbigt eftersom jag inte riktigt vet varför. Tårarna skulle bara vilja rinna, men jag vet inte för vad. Jag skulle önska att livet var enklare än såhär.

Jag vet inte vad det är för fel på mig. jag mår illa, ständigt diffust illamående. Tankarna vandrar runt runt. Vad sa jag egentligen i fredags? Gjorde jag något fel?! Jag vet inte, men jag vet en sak. Jag har sett en ny sida hos en person, jag kan bara vara glad att jag har sett den sidan. Jag hoppas att det är inledning på en realtion. Jag vet att denne är en bra människa och har hjälp mig hem då jag varit full och inte utnyttjat situationen.

Jag är så glad att jag har mina vänner. Vad skulle jag göra utan er. Just nu känns allt upp och ner och bak och fram. Men vännerna är något som lyser upp min tillvaro och det känns så skönt.

Nu ska jag försöka vila och få bort illamåendet. Känns vissa gånger som jag vill kräkas, andra gånger som jag ska somna, yrseln kommer...