-

När veterinär kommer ut, varför blir det då alltid att jag är inblandad i det? Eller iaf är i stallet. Nu var det den här gången inte allvarligt. Men ändå. Jag är ändå där. Jag vet inte riktigt hur jag lyckas.

Bilden tagen av http://mbfoto.blogg.se

Jag har seriösa funderingar på att faktiskt sälja min älskade häst. Jag känner att vi kommer inte mycket längre nu och jag vill utvecklas mer som ryttare. Jag älskar verkligen Vattar och han är en toppen häst! Inga snack om saken. Men jag känner att vi är klara med varandra. Jag har dock inte skrivit ut ngn anons än, jag vill få igång honom ordentligt först så han kan visa sitt rätta jag.

Pratade med Ella igår, och hon trodde på det hon med. Vattar har inte bästa förutsättningarna för att komma dit jag vill. Och jag vet inte om vi kommer att nå dit någon gång. Han är underbar på alla sätt och vis, men jag vill ha en bättre häst helt enkelt. Och ett sto. Så jag får helt enkelt se vad det här tar vägen. Men det lutar åt att jag kommer att vilja sälja honom.

Hade jag varit gjord av pengar hade jag lätt haft kvar honom, dels för att han är den han är. Men varken tiden eller pengarna räcker till för en häst till.

Marstävling i Uppsala, vann den här klassen förövrigt!

Jag är inte en hopptjej när det gäller hästarna, jag dressyrar hellre. Men idag så lurade jag med Ida ut till stallet, och när jag ridit fram och så så frågade hon om jag inte skulle hoppa, var väl först lite tveksam, men va fan. Länge sen sist nu. Hoppade väl ngt litet hinder först, men som vanligt så kliver vattar över det. Så det slutade med att jag hoppade 70 cm uppsuttet i galopp. Helt galet. Jag som hatar att hoppa och jag brukar själv fega ur eller så brukar Vattar vägra, eller springa på sidan. Men jag tror att allt dressyrarbete har gjort mycket att ridning är mycket bättre från min sida, och då blir det även lättare att hoppa. Men det var lite halvläskigt.

Nu ska jag i tanken iaf försöka få i mig något att äta, jag är sån som när livet krånglar så äter jag inte. Det går bara inte. Känner ingen hunger och  jag fungerar ändå.

Bilden är tagen av  Molly Bergström, hon har även redigerat den.

Jag vet att jag har sagt att jag inte ska skriva om hästarna. Men det här är inte bara hästarna.

Idag när jag hade ridit klart och hade bara sopningen kvar så kom våran stallägare ut, har inte träffat henne sen Felicia kom ut ur magen. Det var jätte roligt att ses. Snackade en massa skit och sen kom Marie ut och ännu mer skitsnack. Sen vart det till att kasta in hästarna och så.

Det är så skönt att träffa folk i stallet, bara sådär spontant. Det gör att jag vill stå i lite större stall där det rör sig fler människor så man inte blir så bunden till bara en eller två. Så det här känns ultimat. Och på lördag kommer det en ny häst.

Vissa dagar är det så skönt att ha häst.

Förra bloggen jag hade skrev jag mycket om hästarna. Hästarna är visserligen en stor del av mitt liv. Men i den här bloggen kommer bara det allra bästa med hästarna skrivas om. Det finns så mycket mer i mitt liv än hästarna. Och alla är inte roade av hästar. Så det är endast det bästa glimtarna ur hästlivet som kommer komma fram här.

Själv är jag egentligen heller inte speciellt road av att läsa hästbloggar. Jag får inte riktigt ut något på runt vilket träd man ridit eller vilken gångart hästen gick bra i. Men det är upp till var och en vad man vill skriva om. Men tyvärr så blir det ofta att jag mest skummar igenom hästbloggarna. Den ända jag följer är Snäcksjöns. (finns länkad här till höger) den uppdateras inte så ofta, men jag håller koll. Det är ju mitt "hem" i hästlivet.


Lektion för Ella på Snäcksjön i höstas.

Nu har jag kört ut martin till ön. Sitter och väntar på färjan. Sen bär det av till stallet och sen till jälla ridhus och ridhuskeppni. Är nervös men det kommer nog gå bra. Sötaste Molly får jag träffa idag!

Varje gång det händer ngt oväntat med hästarna så är jag alltid med i bilden. Eller alltid och alltid, men ofta. Idag när jag och Anna var till Östhammar och åt lunch så ringer det på hennes telefon att det är hästar som har rymt och hon letar efter hästägarens nummer, varav hästägaren sitter vid bordet intill oss. Vi kastar oss i väg och letar efter hästarna. Jag och Anna finner dom på en avtagsväg. Hur kommer det sig att jag blev inblandad den här gången?!

förra söndagen som ni kan läsa om längre tillbaka i bloggen, när Bengan fick ett riktigt ordentligt kolikanfall som resulterade i Strömsholms djursjukhus. Då var jag med och vandrade i natten runt runt på stallplanen.

Tidigare i höstas så var en häst svårt skadad, vetrinären kom ut sent på natten, och vem var inte där om jag?!

Nog att det inte är så mycket som har hänt, men ändå. Det känns som när det händer ngt så finns jag alltid med i bilden.

Anna (stallägaren) smsade mig och sa att en av hästarna fått kolik. Skickade tillbaka att dom kunde ringa om det behövdes. Anna ringde efter en stund och frågade om jag kunde komma. Jag hade lagt mig men klädde på mig och åkte i väg. Termobyxor och dunjackan var guldvärda. Var i stallet vid kvart i elva. Där går Andreas med Bengan (hingsten) som vill lägga sig emellanåt. Eftersom Anna är snart höggravid så får jag ta över arbetet och gå med Bengan. Vetrinär är tillkallad från Tierp (över en timma bort), vi försöker ta temp men misslyckas. Bengan som "knäar" med bak hela tiden och vill lägga sig. Han blir lite lugnare och vi tar in honom i stallet, där försöker han gräva sig ur boxen och lägger sig sen. Vi går in och skjasar upp honom. Ut igen och går och går och går. Anna har kontakt med Bengans ägare Terese. Hon lånar ett släp och begersig från Gävle ner (ca 13 mil).

Vetrinären kommer och vi försöker ge Bengan lugnande, och han kickar mot mig med bakbenen när vi förssöker ta av svanssnöret och jag blir träffad av "smalbenet" på min underarm, får se om det blir ngt blåmärke. Vi lyckas efter mkt om och men.  Då blir han lite lugnare så vet kan ge smärtstillande och tarmstimmulerande B-vitamin, eftersom vet tror att det är ett kolikanfall. Han blir lugnare och vet går in i rumpan på honom och känner på tarmarna men hittar inget direkt.

Ut och går med Bengan igen, och när dom sitter och skriver papper och fixar så börjar han vilja lägga sig ner igen. En gång lägger han sig. Tom i traven försöker han lägga sig. Vet. tar beslut att ägaren får köra honom till Strömsholm. Terese får med sig en spruta som hon kan ge påvägen om hon har kontakt med strömsholm.

Då är klockan två när Bengan är lastad och dom åker iväg. Jag har gått med bengan mellan 22,45-02,00. Mina ben börjar kännas slut.

Jag och Anna dricker te och äter macka. sen så släpper vi ut hästarna och jag mockar och fixar åt mina så det är klart för idag (måndag). Men det känns lite läskigt och man är skärrad. Det kunde ju varit min häst.

Nu har jag duschat och Martin ska gå upp om 8 minuter, så jag äter lite med honom innan jag lägger mig.

Efter lördagens träning så gör sig mina magmuskler uppmärksamma, dom finns tydligen där inne någonstans. Igår var det inte så farligt, men idag är det värre. Imorse höll jag inte på att ta mig upp ur sängen. Men det är ändå en skön värk, har man gjort illa sig så gör det ont på ett annat sätt. Men nu känner jag att jag använt dom, vilket är riktigt skönt.

Lektionerna för Jenny Mandal i lördags var mycket bra. Fokus utgick ifrån en artikel som Johanna Elgholm skrivit i nyaste islandshästen. Vi fokuserade mycket på sitsen. Vi fick rida utan stigbyglar för att riktigt komma ner i sätet och hitta rätt läge för skänklarna. Första övningen så fick vi rida fyrkantiga serpentiner runt sockerbitar och hästen skulle korsa frambenen i vändningen. Jag fattade inte helt men fick till det iaf. Andra lektionen förstod jag vad jag skulle göra och då vart det ännu bättre, och då fick vi även göra samma sak fast i tölt på volt, fortfarande utan stigbyglar. Gick ritkgit bra. Sen fick vi trava på fyrkantsspåret, men Vattar har lite halvsvårt för det så jag fick jobba på stora volten. Vilket gick riktigt bra, hittade bra sits utan stigbyglarna då oxå. Fick mig en tankeställaare när vi skulle tänka tån upp istället för hälen nedåt. Att lite tankeverksamhet kan göra så mkt.

När jag väl fick till sitsen i tölten så gick Vattar riktigt bra och jag fick fina lovord om honom att han kunde bli riktigt fin samt att vi skulle få mer växlar i alla gångarter om vi fortsatte såhär! Vilket känns kul och peppande!