-

Fick det här på facebook av en kompis idag då jag gillade en status som hon hade!

"Jadu. Du är en av dom mest underbara personer jag träffat. Genomsnäll och vill bara väl. Du är en toppenvän, en sån som alla borde ha! Och såna som dig växer INTE på träd. ♥♥"

Tack fina du för dom underbar orden!!

Även fast det är ett tag sen vi hade kontakt så finns vissa saker ändå kvar. Sånna saker som man vet vad man ska säga för att få den andra på fall, vad den mår bra av, vad som kan såra. Ibland känner man nog varandra bättre än vad man tror. Men jag vet att det bara är falska förhoppningar, jag tror tyvärr inte på något mer än vad det är nu. Men ställ inte till det i skallen för mig gång på gång!

Ibland börjar man undra. Dessa jäkla rykten som sprids hela tiden och det snackas en massa. Under sommaren har jag fårr levt med att jag är X´s nya tjej eller att jag och X dejtar, att jag och Y ska gå tillbaka till varandra och nu helt plötsligt är jag tillsammans med Z. Har inte folk annat att snacka om. Inget av detta har och är sant. Men folk verkar kunna vrida om allt och ja, vad ska man säga då?! Kul att man får försvara sig mot ngt som man inte ens är/gör.

Men men, i vilket fall. Jag är så mycket singel det bara går. Jag kommer inte gå in i en relation i första taget, dels att jag brytit upp ett 9 årigt förhållande och sen att jag är fruktansvärt rädd att bli så sårad som jag har varit senaste månaderna. Men jag är öppen för att träffa någon, men det kommer att ta tid innan jag ger mig in i något seriöst. Så kanske jag säger nu, men vad som händer vet man aldrig. Men det är iaf dom känslorna jag har nu över att gå in i ett förhållande. Och ja, jag är SINGEL! Vad ni annat tror eller hör, ja det får vara upp till er själva, men jag är SINGEL iaf.

Tro vad ni vill, men jag vet var jag står.

rätta sig efter alla andra, vilka alla har för historia. Ja då kan man inte göra något.

Jag tänker göra vad jag vill och vad jag mår bra av. Jag tänker inte göra något som skadar någon annan, men samtidigt måste jag tänka på vad jag vill och mår bra av. Vad som hänt och paserat kan inte avgöra allt. Vad som händer för stunden kan kanske avgöra något. Men någonstans måste vi själva hitta våran väg och vad vi mår bra av.

Var och hälsade på Sandra på jobbet på Hemköp. Det var kväll och väldigt lugnt. Och för en gångs skull, så var det riktigt flamsigt, (var länge sen sist) och min telefon ringer, Sandra hör att det är någon som står mig lite närmare. Och då slänger hon ur sig: "Om du kommer ha en älskarinna så kommer vi inte att gifta oss". Varpå det går killar förbi och bara smilar. Haha, dom lär tro vi var helt galna! Men Sandra och jag har en väldigt speciell relation till varandra som inte är den lättaste och bryta. Och vi kan verkligen säga ALLT till varandra.

Fulla och glada på Bowlan

Vad anses som skitsnack egentligen?

Jag anser att det är när man försöker medvetet skada någon genom att gå bakom ryggen och berätta sanna/osanna saker som skadar personen i fråga.

Men är det skitsnack när man pratar om hur man själv upplever situationen och personen? Jag tycker inte det. Hur jag uppfattar eller blir behandlad av personen är ju min verklighet och känslor. Visst kan man bli sårad av detta om det är negativt. Men alla måste få tycka och känna vad som helst beroende på situationen och så. Alla kan inte älska allt och alla. Och man måste kunna få prata om hur man upplever vissa saker. Men är det då skitsnack om jag då har en negtiv uppfattningen eller blir illa behandlad? Och jag mår dåligt av det?! NEj jag tycker inte det.

Men snackar man med flit och baktanken är att gå bakom ryggen och skada någon. Då är det skitsnack enligt mig. Inte hur man upplever situationen och personen i fråga, även fast det kan göra ont så är det inte skitsnack.

Att det över huvud taget ska vara så svårt att inse att man gör misstag och inte är gudsbästa barn själv?!

Jag har ju som sagt inte mått något bra på ett tag, vilket kanske inte är så konstigt då jag genomgår en av de värsta livskriserna man kan göra i livet, det tar slut med ens livspartner och separation och flytt. Det är inget lätt man går igenom. Men det som gör mig fruktansvärt ledsen nu är att på något sätt har någon som jag haft förtroende för läckt ut vad vi pratat om och så. Så nu är allt tydligen mitt fel att situationen är som den är. Men lika väl som jag då gjort att det är som det är så har det åt andra hållet påverkat mig och gjort att jag fått panikångest.

Det jobbigaste är att folk försöker lägga all skuld på mig i det här. Men så är det inte. Utlösande faktor om hur jag upplever en situation, ja visst, det kan jag ta. Men det är inte MITT FEL att situationen har blivit såhär. Ofta ligger mycket bakom. Det är inte av en situation som gör att det här händer, det har med mycket att göra. Och är man redan en skadad själ och har mycket sorg och hemska saker med sig så kan vissa saker bli utlösande faktor. Men den utlösande faktorn är oftast inte det som är problemet i grunden.

Vad hela situationen handlar om och om vilka kommer jag på något sätt inte lägga ut offentligt. Men jag är less på att jag har en läcka bland dom jag trott jag har kunnat säga saker i förtroende till, och att jag blir anklagad för det här som är.

Min panikångest har inte med den utlösande faktorn att göra. Det har med saker som ligger flera år bakom mig, men utlöses av saker som gör mig väldigt ledsen eller sårad och sen sätter igång ett dominospel med känslor, frustration och allt vad det nu innebär. Men det är inte den utlösande faktorn som gör situationen till ett helvete. Det ligger ofta mycket längre bak.

Men jag är väldigt ledsen av att någon av mina vänner inte visar sig vara den vän jag tror den är. Jag vet inte vem det är. Bara att det är någon. Så i fortsättningen kommer jag ha väldigt svårt att öppna mig (vilket jag redan har) och svårt att låta folk komma när in på mig. Det här är riktigt läskigt...

Om jag nu på någotvis har gjort/sagt ngt om någon så är det inte okej.

Men att göra ett helvete för mig är tydligen helt okej.

Jaja, folk verkar fungera jävligt konstigt, och jag trodde tyvärr inte det här om dom...

Jag hade hoppats på att jag inte kände lika mkt för dig längre. Att jag på något sätt lyckats trycka bort dom. Men jag vet inte, det är nog inte så. Jag förstår inte att känslorna kom så plötsligt. Kan dom inte bara då försvinna?

Dessutom är jag så jävla less på dig, du ska raderas totalt ur mitt liv!!!

Varför vissa inte kan ta ett nej, eller låta folk vara ifred. Hur svårt kan det vara? Eller bloggar om andras bloggar och trycker ner personen ifråga. Det är helt sjukt. Har verkligen folk inget liv? Måste man själa energi från någon annan för att kunna överleva själv? Tyvärr verkar det finnas alldeles för många av dessa parasiter i vårat samhälle och umgänget som man umgås i.

Jag blir lite less på alla dessa människor som gör allt för att förstöra för andra människor och verkar tycka det är roligt. Jag är glad att jag har mina underbara vänner som verkligen finns för mig när jag behöver dom. Ni vet mycket väl vilka ni är.

Jag vill inte bli tagen förgivet. Just nu vill jag bara göra vad jag vill och inte vad andra planerar åt mig. Jag vill bara vara jag. Jag vill vara för mig själv ett tag. Jag bara vill ta det lugnt och inte bli påtvingad. Just nu vill jag själv välja om jag vill vara med någon eller om jag vill vara själv. Jag vill välja vem jag vill umgås med eller vem jag vill prata med. Så är det bara. Så ta mig inte förgivet.

Märker stor skillnad på många som jag umgåtts/umgås med att de förändras. Visst jag har säkert oxå förändrats men ibland blir det inte alltid till det bättre. Det är inge roligt när folk förändras och blir fruktansvärt falska. Jag vet inte heller om det blir bättre av det. Det är tråkigt när folk förändras till det sämre.

Sen har det ju faktiskt betydelse vem man umgås med oxå. Man ändrar sig då med. Men så länge man mår bra ocxh inte skadar någon i sin närvaro så spelar det ingen roll hur man förändras.

Okej, killar är inte alltid det lättaste att tolka. Dom kan vara fruktansvärt komplicerade. Tro mig, I know. Jag skrev i ett tidigare inlägg att en kille ringer mig varje lördag natt efter krogen. Och ja, eller nej, jag är inte intresserad. De flesta som hör av sig vid den där tiden är ofta ute efter sex, ja iaf dom som hör av sig till mig vid den tiden iaf. Och det blir ju lite lätt att man drar över dom flesta över kanten. Och får man sms som att "jag saknar dig" ja, då brukar det vara en del flörtande, raggande eller ngt. Och tyvärr måste jag väl säga att jag upplever att den här karln raggar på mig. Men han kan inte ta det i försvar. Jag vet inte vad han vill egentligen då han inte säger det. Och då får jag tolka det som jag vill. Sorry men så är det bara.

Jag har själv hört av mig till diverse karlar man skulle kunna få ngt av den tiden på dygnet. Man hörs inte ens med kompisar den tiden om det inte är ngt väldigt speciellt.

Och till alla er som tror att jag sov med någon i helgen, nej jag sov själv. Okej?! Jag skulle jobba och då går jag hem själv och sover bara för att orka jobba dagen efter. Så är det bara, sen är det upp till er själva och tro vad ni vill.

Konstaterandet för dagen var att karlar är väldig komplicerade och svåra. Men fan, det är vi tjejer med. Eller hur?!

Den nakna sovande sanningen, haha, jag bjuder på den...

Sitter och pratar med en kompis C som jag inte pratat med så mkt på sistonde, vi har haft en del att reda ut och det har varit lite struligt. Men allt är lugna gatan nu. Men i slutet av samtalet kommer vi fram till att vi är fruktansvärt lika, på många sätt. Ibland är det bara att blanda och mixa lite så blir det bra.

Skönt att vi verkligen har rett ut allt, vår situation till varandra är lite speciell på många sätt, men kommer inte skriva ut ngt här. Än... Man vet aldrig. Men jag är fruktansvärt glad att vi rett ut allt och att allt känns lugna gatan mellan oss iaf.

Nu blir det gonatt. Halsen gör fortfarande ont. Det hjälpte inte med glass och jordgubbar...

Har sovit helt fruktansvärt illa i natt. Sovit en och annan timma och sen vaknat och varit vaken ett tag. M har inte sovit hemma inatt och det har känts jätte konstigt. Nog att jag sover på soffan men det är bara konstigt att han inte var hemma. Kan iofs bero på att han sov hos en annan tjej (?!) i natt. Även fast vi har gjort slut så känns det konstigt. Jag är ju inte kär i honom, men ändå är han "min". Jag kan nu förstå honom hur det är när jag har varit iväg och sovit hos "flörten". Och M säger att han upplever samma sak. Att jag är "hans" fast ändå inte. Det är jätte svårt att gå från rollerna mot varandra då man är tillsammans till att bara vara vänner. Men det funkar okej iaf.

Har sovit fram tills nu. M kom hem och hämtade matlåda och kokade kaffe imorse, och efter det har jag kunnat sova ordentligt. Inte för att det finns kärlekskänslor kvar men svartsjuka finns kvar. Men men, det är bara att försöka gå vidare och fokusera på allt annat underbart som är så bra i mitt liv just nu.

Nu blir det till att smörja in sig och lägga mig på balkongen och sola och läsa lite. Har fått riktigt mycket färg från igår.

Det är riktigt klockrent att rykten kan färdas över halva jorden, men samtidigt kan någon inom ett par mil inte ha koll på något. Så klockrent.