Ibland känner jag inte igen mig själv
För att kunna fungera i vardagen eller i livet över huvudtaget så går man in i massor med roller, vilket gör mig förvirrad emellanåt. på jobbet är man ju undersköterskan Lina som försöker göra människors liv till en bra och värdefulltillvaro och man vänder och vrider på sig. En annan gång är jag Lina med Vattar i hästsammanhangen, då jag är i en helt annan roll. Partypinglan Lina brukar visa sig på helgerna, uppklädd, sminkad, onykter och jäkligt flörtig, ofta på senaste tid har det totalspårat men det ska det bli ändring på, finfyllor var det beställt. Mammas älskade dotter som gör allt för sin mamma eller är helt tvärt emot. Eller Pappas lilla Lua då hon får meka saab, hålla på med traktorerna, lasta och packa hö, rensa och greja på gården och köra in ved, och allt vad det hör till. Bästa kompisen när jag är med Sandra kommer nog mitt rätta jag fram och jag är helt ärligt totalgalen, jag är fan inte vettig någonstans. Eller jo det är jag väl. Men iaf, där kan jag släppa loss riktigt och visa alla mina känslor. Kompisen, naturligtvis är ju jag en sån som vill vara alla tillag och hatar att vara osams med någon. Så har jag alltid varit, men har mer och mer börjat tänka på mig själv. Jag väljer vilka jag umgås och lägger ner tid på. Flickväns Lina nej hon finns inte just nu, hon är singel. Men hon verkar trivas bra med situationen som den är. Även fast man ibland önskar att ha någon att krypa upp i soffan tillsammans med. Men det är en senare fråga och tiden får utvisa hur allt kommer att bege sig med relationerna till alla man har att göra med. Bara Lina ja vem är hon?! När jag är helt själv och inte beroende av någon annan, eller när man är helt själv. Ja man går nog in i en roll då med. Men den rollen har på senaste tid ändrats, och hur var när allt kommer sluta har jag ingen aning om.
Men kort och gått så har man olika roller man kliver in i, trots att man är frisk, man skulle nästan kunna tro att man lider av en psykisk sjukdom. Men det gör man ju fakstiskt inte. Man är en jonglör som gör allt för att få sitt liv att fungera, och då behöver man träda in i olika roller för att kunna få allt att fungera.
Lite funderingar såhär på kvällen, men sen finns det dom som känner mig nästan bättre än vad jag känner mig själv. Och dom får ha sin uppfattning och hjälpa mig när det behövs. Men nu är det dax för mig att gå till sängen och sova, sovmorgon imorgon då jag inte börjar förrän kl 15.
Gonatt alla vackra människor.
Karlar i arbetsbyxor
Idag när jag och Sandra gick på sjukhus området så var det en del karlar som jobbade och gick runt i arbetsbyxor, och vi konstaterade helt enkelt att sitter arbetsbyxor bra på karlarna så är det rikigt hett. Över lag så är det ju faktiskt så tycker jag. Har tydligen en viss förmåga till att lättare falla för dessa karlar än för dom som är slipsnissar och jobbar på kontor. Om jag tänker efter så har alla de killar jag varit tillsammans och flörtat med haft ett sånt jobb som är "skitigt" eller vad man ska säga. Eller nej, faktiskt så skiljer sig en kille som jag hade ett kortare förhållande med från sthlm, han passade inte in i den kategorin. Men han är nog den ända tror jag. Men i vilket fall så brukar det bli så att man alltid kollar lite extra, och när man själv jobbar och hittar ngt snyggt som är på jobbet och jobbar så är det självklart att man kollar lite extra. Men det värsta är nog när det inte är ngt att kolla på som är och jobbar, ett tag förra året så skulle det installeras bergvärme på jobbet, men inte en enda snygg kille. Och dom var ju där hur länge som helst. Men men, inte mer att göra åt än att konstatera att dagens konstaterande är att karlar i arbetsbyxor är jäkligt hett.
Som förr
ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaka klockan och att allt skulle vara som förr mellan mig och Martin. Jag saknar min trygghet och min bästa vän. Men ändå så vet jag att det kommer inte att fungera längre. Vi har helt enkelt vuxit ifrån varandra, på de flesta plan i livet. Men sakna kan man göra iaf. Sakna det som varit, nog att jag inte vet att det kommer att komma tillbaka, men jag saknar det ibland iaf.
Men just nu känns det som att jag bara vill flytta här ifrån och skaffa mig ett eget liv. Våra år är över och jag ångrar inte något. Men ändå så saknar jag det ibland. Även fast jag inte vill ha honom som pojkvän längre. Vi är helt överrens om situationen och så är det bara. Men ibland känns det tugnt. Den dan jag kommer att flytta från skolgatan kommer bli vansinnigt tung. Men samtidigt som en ny start i livet. Men nu är det som det är och jag trivs ändå med situationen. Det är skönt att vara singel och kunna göra som jag vill. Jag har faktiskt inte mått såhär bra på bra många år! Det känns så skönt! Och att folk inte kan glädjas med en att man är glad och nöjd med livssitutionen, nej det får man inte vara. Men i vilket fall så är situationen och jag mår faktiskt riktigt bra! Nog att det alltid finns saker som tynger ner en och det gör att man mår skit, men i det stora hela så mår jag mycket bättre nu än vad jag gjort på ett bra tag.
Slut
Jag kommer inte att skriva mer om hur jag känner, tänker och tycker om situationen ngt mer. Det kommer jag ta med personen senare. Jag kan inte mer än skriva att jag är jävligt besviken, ledsen och förbannad på dig. Så är det bara. Jag vet inte om spelet är över än, men det märks nog tillslut.
Nu ska jag ta mig an tvätten och försöka att tänka på något annat.
Fan ta dig
Anklaga mig inte för något som inte är sant!!
Hemma i Öret
Kom hem från Sandra för en liten stund sen. Hem till lägenheten i Öregrund. Men jag vet inte om det känns så mycket hemma längre. Just nu vill jag bara tillbaka till kvällen och natten som varit. Där var allt så bra, lugnt, tryggt. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Jag måste hitta någonstans att bo, jag vill ha mitt eget. Jag vill börja om mitt liv helt själv. Jag vill inte dela säng, köksbord, soffa, lägenhet med någon jag inte tänker dela livet med på samma sätt som förut. Jag tycker fortfarande om Martin mycket och vi är inte ovänner. Men jag vill ändå kunna börja om och få ordning på mitt liv. Men jag vet inte om jag vill bo här i Öret eller Östhammar. Svår fråga faktiskt. Men om någon får nys om en ledig etta någonstans kan ni väl höra av er. Nog att det inte är panik att flytta härifrån, men jag vill ha mitt eget.
Nu ska jag plocka och kolla lite i köket om det finns ngt som vi kan äta till middag. Va fan säger jag vi fortfarande. Det finns inget vi på det sättet längre. Men ändå så är det vi. Det är knepigt det där...
Jag tror inte du har släppt mig än
Igår var du sur på mig för jag var hemma. Inatt kom jag inte hem. Imorse kom du hit. Jag tror inte du vill släppa mig helt i vilket fall.
Fjärilar i magen
Hur kan så lite göra att jag får fjärilar i magen?!
Konstigt
Ibland känner jag mig glad, ibland ledsen. Det går upp och ner i vågor. Livet är inte lätt. Ibland kommer det några tårar, men dom försöker jag trycka bort. Kanske inte är det bästa, men jag orkar inte fälla mer tårar över dessa karlar heller. Men samtdigt kanske det är det.
Tungt
Idag känns allt fruktansvärt tungt. Det är jobbigt, varje andetag är tungt.
Ursäkt
Det känns så konstigt att be om ursäkt för något som jag inte riktgit vet hur jag ska be om ursäkt för. Det känns som jävligt skumt. Jag känner inte igen mig själv riktigt...
Onödigt
Det är onödigt och skriva kommentarer om att alla andra är lyckliga för att jag och Martin brutit upp. För oss är det inge roligt. Vi har älskat varandra och vi ångrar inte en sekund som vi haft tillsammans. Kan ni inte bara förstå det. Det är inget fel på mig, det är inget fel på Martin. Har ni dom åsikterna kan ni ha dom för er själva. Ni gör ingen av oss mer lyckliga eller hjälper oss på något sätt. Det är inte 9 år för sent. Det är vårat beslut som vi fattat nu. Så är det bara. Acceptera det. Vi har ÄLSKAT varandra och vi har varit KÄRA! Inse det. Men nu är läget som det är. Så vi behöver inga onödiga kommentarer från er.
Officiellt
Nu är det officiellt, det är slut mellan mig och Martin. Det är ett beslut som vi kommit fram till båda två. Vi är inte ovänner på något sätt. Men det känns fruktansvärt jobbigt i vilket fall. Nu gäller det bara att hitta någonstans att bo. Även om det inte är någon panik med det.
Saknar
Jag saknar dig som f*n just nu. Det är helt fruktansvärt jobbigt. Åh, hela kvällen har varit jobbig. Tårarna är bra nära emellanåt. Men ändå ska jag inte sakna dig. F*n så jobbigt det är...
Spelet är nog inte över än
Det tror jag inte. Inte någonstans. Det är nog bara en början...
Tårarna är nära nu
Jag gör allt för att dom inte ska komma fram. Fan, jag orkar inte. Jag vill inte. Men jag vill ändå vara med dig. Hur fan gick det här till?! Jag ville ju inte bli kär i dig. Men nu är jag här, jag är kär. Fan. Hur gick det här till?! Hur kan du lyckats tagit mitt hjärta? Hur gjorde du?
Vettigt
Ni som inte har något vettigt att säga till mig behöver inte göra det heller. Ni som ska ifråga sätta, ni behöver inte heller göra det.
Ni som vill finnas för mig, finns för mig. Det vinner vi alla på i längden.
Måndagskväll utan tårar hoppas jag
Har kunnat jobba utan att vara allt för disträ i mitt tänkande. Visst har det poppat upp i huvudet ibland. Men jag har varit tvungen att fokusera. Men det är inte lätt alla gånger. Tårarna verkar vilja komma fram fast jag försöker att hålla dom tillbaka. Det kommer inte att bli bättre för det. Jag ska inte slösa mina tårar. Han är inte värd det. Eller är han det?! Jag är kär, annars så ljuger jag.
Nu sitter jag hemma hos Sandra i Östhammar igen. Det här känns som mitt hem. Jag tror jag ska försöka hitta en lägenhet här. Lite dumt kanske inför sommaren. Men va fan.
Ännu en måndagsmorgon
Måndagsmorgon i Östhammar. Sitter hemma hos Sandra. Hade jag inte haft henne hade jag nog gått sönder helt totalt. Hon tvingar i mig ngt att äta, hon tröstar mig när tårarna kommer.
Ilskan och tårarna botades imorse med att diska. Jag vet inte vad som är fel med mig. Jag har väl antagligen gått och blivit kär, och nu har det bara skitit sig. Eller det har det väl egentligen. Vi ska bara backa ngt steg. Han är rädd, rädd för kärleken. Det är inte lätt. Det sociala spelet människor emellan. Jag tror och jag hoppas.
Dagen kommer idag att bestå av flera tårar, svordomar, besök på granngården, panta och krasa lite glas tillsammans med Sandra. Jag har nog så gott som flyttat hit.
Jag har nästan bestämt mig för att helt bryta med Martin efter 9 år. Det känns jätte tungt men ändå jätte bra. Men samtidigt läskigt. Men jag tror inte att jag har något att förlora på att jag bryter upp. Men jag vet inte än, men det lutar ditåt. Jag har i helgen insett att jag inte är kär i honom längre. Jag vill ju det, men ändå går det inte verkar det som. Vi vill så olika i livet, och jag tror att jag hittat min själsfrände, även fast han inte har insett det än.
Du har gjort mig så fruktansvärt illa, fast samtidig saknar jag dig mer än vad jag trodde jag skulle göra efter såhär kort tid...
Inte iordning gjord någonstans. Men vad gör det, vem ska jag vara fin för?!
Tårarna tar slut
Fast ändå inte. dom vill komma, men deom kommer inte. Hur i helvete gick det här till?
