Måndagskväll utan tårar hoppas jag

Har kunnat jobba utan att vara allt för disträ i mitt tänkande. Visst har det poppat upp i huvudet ibland. Men jag har varit tvungen att fokusera. Men det är inte lätt alla gånger. Tårarna verkar vilja komma fram fast jag försöker att hålla dom tillbaka. Det kommer inte att bli bättre för det. Jag ska inte slösa mina tårar. Han är inte värd det. Eller är han det?! Jag är kär, annars så ljuger jag.

Nu sitter jag hemma hos Sandra i Östhammar igen. Det här känns som mitt hem. Jag tror jag ska försöka hitta en lägenhet här. Lite dumt kanske inför sommaren. Men va fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0