-

FAN!

Jag orkar inte. Hur i helvete kan du göra mig så illa?!

Hur kan du få mig att gråta utan att göra något? Jag förstår inte...

Vad känner du egentligen för mig? Är det samma som jag känner för dig? Ena sekunden tvekar jag, nästa så tror jag att det är samma sak. Jag känner bara ett tvivel.

Jag vill ha helg nu. Jag vill ha svar.

Hjärtat rusar, pulsen slår
Du ser på mig där du står
Tankarna för runt omkring
Ingen av oss gör nånting

Måste det va’ så svårt?
Kanske e också du rädd för att falla hårt
Men det får räcka nu

kom medan sommaren ännu hänger sig kvar
Medan natten ännu är ljum och vår längtan lockar och drar
Kom kom kom, det finns Dom dom dom som ser chansen glida förbi
Ta min hand så gör vi allt det som dom låter bli

Allt man skjuter upp till sen, Vem vet när vi ses igen.
För hösten knappar in,det går så väldigt fort.
Så lägg din hand i min, så vi får nånting gjort.¨

Kom medan sommaren ännu hänger sig kvar
Medan natten ännu är ljum och vår längtan lockar och drar
Kom kom kom, det finns Dom dom dom som ser chansen glida förbi
Ta min hand så gör vi allt det som dom låter bli

Kom med mig kom. kom medan sommaren ännu hänger sig kvar
Medan natten ännu är ljum och vår längtan lockar och drar
Kom, det finns Dom dom dom som ser chansen glida förbi (chansen glida förbi)
Ta min hand så gör vi allt det som dom låter bli , Ta min hand så gör vi allt det som dom låter bli.
Kom med mig kom.

Varför är man så feg? Det är väl bara att ringa. Va f*n Lina! Ring!

Har jag hitta den som är lik mig, som har samma tankar och värderingar i livet. Där jag tror det skulle funka. Jag är kluven. Att spräcka all min trygghet och ge mig in i något nytt. Eller ska jag stanna kvar. Visst livet är fullt av utmaningar, men jag tror att jag låter vinden bära mig dit den vill. Jag känner mig som noll, vad vill jag. Vem vill jag dela mitt liv med?! Vem?!

Om inte allt för länge ska jag bege mig mot östhammar och hemköp för att hämta upp finaste Sandran. Vad kvällen bjuder på har jag ingen aning. Men det märks nog.



Det här är ett par år sen. Men lätt finaste bilden på oss.

Varför spökar du i mitt huvud? Du gör det inte lättare.

Jag saknar

Jag älskar verkligen mina vänner. Dom som står mig som närmast. Idag var det så skönt att få vara med Sandra och bara snacka massa skit och ventilera sig. Så underbart.

Jobbförmiddagen gav många leenden och skratt tillsammans med Lovisa. Idag har varit en bra dag trots att det regnat. Jag tror att jag haft ett leende på läpparna hela dagen.

Får se vad kvällen har att bjuda på. Just nu avnjuter jag ett glas vin i badrocken, nyduschad. Nu har jag verkligen tagit helg.

Tack mina underbara vänner för att ni finns!

Det är något jag helst vill vara. Men det är så svårt. Men ingen tackar mig egentligen för att jag vänder och vrider på mig i det oändliga. Men ändå vill man.

Jag kan tycka det är sjukt jobbigt att avboka saker jag bestämt med någon. Men samtidigt ska man ju itne göra saker som man själv inte vill. Det är så svårt.

Jag måste börja tänka mer på mig själv i vissa lägen. Men samtidigt vill jag vara den där lojala människan. Allt är komplicerat ibland.

Livet med andra människor är inte alltid rätt, men jag är glad att jag har mina underbara vänner!

Jag förstår verkligen inte?! Hur f*n kan man bli hur mycket uppraggad som helst bara för att man har ett öppet förhållande. Jag blir nästan galen. Vaddå?! Nu blir jag ju raggad på på nätet, sms och folk är nyktra. Hallå?! Det var inte såhär jag ville ha det.

Nu har folk börjat förstå att jag och Martin inte direkt är tillsammans. Men bara för att det är så så vill jag inte bli upp hånglad av vem som helst.

Va över en sväng till Imme för att hejja på dom och säga hej till Erik som jag inte träffat sen i somras. Så kommer en kille som jag träffat på lite fester och så, han ser rätt bra ut men han ingen aning om vem han är eller så. Och kramar om mig och säger "hej Lina, kul att du är här" och pussar mig på kinden först och sen försöker hångla med mig, men hallå?! Bara för att jag får göra vad jag vill just nu så vill jag kanske inte hångla med vem som helst?! Jag vet att den här killen har småflörtat lite med mig tidigare men jag har bara ignorerat det tidigare, och nu helt plötsligt så kan man försöka hångla upp mig. Less jag blir.

Jag vill iaf ha tillbaka Martin, jag är kär, jag älskar honom. Men nu är det han som är dum... Livet är inte lätt alla gånger.

Jag ler när jag tänker på dig.

Det känns så rätt, men ändå så fel.

Men jag ler.

Ingen kommer någonsin bli lyckligare av tårar.
Ingen blir lyckligare av att tårarna rinner.

Allt är bara så konstigt.
Allt vill inte som jag.

Förvirrningen är total!

Varför leker du med mitt hjärta? Varför får jag inga riktiga svar. Varför?

Låt mig få ha det, ifråga sätt inte om du inte är den som står mig närmast. Ja, det är som det är just nu. Och jag behöver stöttning att det är som det är. Jag vet att jag får det av dom flesta, men även i helgen har jag blivit ifrågasatt varför jag har det som jag har det. Och ja det är SÅHÄR just NU! Och det kommer att bli på det klara hur jag vill ha det framöver. Men just nu är det mest en soppa.

Så om du har något att invända mot mitt liv, så låt bli. Det blir inte bättre. Ge mig stöttning istället.

Jag förstår att man har blivit sårad och ledsen när man brytit upp med någon, men bara för det så behöver man inte såra andra bara för att man är sårad själv. Det vinner man inte på i längden.

Ta inte en diskussion på fyllan, ta den när du är nykter. Ingen blir lyckligare av dessa diskussioner.

Jag måste erkänna, jag saknar min vän. Saknar som f*n! Det känns som en bit av mig inte finns. Varför blir det nästan alltid så att när vännerna skaffar partner så "försvinner" man som vän? Jag förstår också att man är jätte kär och bara vill vara med den man träffat. Men vännerna då? Dom kanske finns där, men väntar inte i all oändlighet. Jag har förlorat en av mina bästa kompisar på så sett. Hon träffade den här killen och jag hörde av mig och försökte se till att vi skulle ses och så, men fick bara nobben hela tiden. Tillslut sa jag upp kontakten, jag vill ha en vän som ser mig, som inte är helt uppslukad av sin partner. Den här tjejen har jag fortfarande svårt för när jag träffar henne. Känns bara så fel och jag gjorde verkligen allt och bara gav och gav men fick inget. Det känns fortfarande när jag tänker på det. Jag kan tom fälla en tår för den här vännen. Hon var verkligen underbar på alla sätt, men förändrades så mycket och såg mig inte när hon hittade sin kille. Det var riktigt kämpigt, jag hade under den här situation partner själv och var duktig på att se och umgås med mina vänner.

Jag är rädd att det här upprepas igen. Det får mig att få en klump i magen. Jag har sagt, jag har påmint. Men vad gör jag för fel? Varför blir jag bara som en grå skugga? Det här är inge roligt. Jag får inte ens tag i människan i fråga. Samtidigt behöver jag henne så mycket just nu. Jag behöver få prata, rensa hjärnan. Men om jag bara är en grå skugga ska jag inte heller känna detta. Det ska bara vara grått.

Jag saknar dig min vän, jag vill inte att vi ska glida i sär mer.