-

Jag måste erkänna, jag saknar min vän. Saknar som f*n! Det känns som en bit av mig inte finns. Varför blir det nästan alltid så att när vännerna skaffar partner så "försvinner" man som vän? Jag förstår också att man är jätte kär och bara vill vara med den man träffat. Men vännerna då? Dom kanske finns där, men väntar inte i all oändlighet. Jag har förlorat en av mina bästa kompisar på så sett. Hon träffade den här killen och jag hörde av mig och försökte se till att vi skulle ses och så, men fick bara nobben hela tiden. Tillslut sa jag upp kontakten, jag vill ha en vän som ser mig, som inte är helt uppslukad av sin partner. Den här tjejen har jag fortfarande svårt för när jag träffar henne. Känns bara så fel och jag gjorde verkligen allt och bara gav och gav men fick inget. Det känns fortfarande när jag tänker på det. Jag kan tom fälla en tår för den här vännen. Hon var verkligen underbar på alla sätt, men förändrades så mycket och såg mig inte när hon hittade sin kille. Det var riktigt kämpigt, jag hade under den här situation partner själv och var duktig på att se och umgås med mina vänner.

Jag är rädd att det här upprepas igen. Det får mig att få en klump i magen. Jag har sagt, jag har påmint. Men vad gör jag för fel? Varför blir jag bara som en grå skugga? Det här är inge roligt. Jag får inte ens tag i människan i fråga. Samtidigt behöver jag henne så mycket just nu. Jag behöver få prata, rensa hjärnan. Men om jag bara är en grå skugga ska jag inte heller känna detta. Det ska bara vara grått.

Jag saknar dig min vän, jag vill inte att vi ska glida i sär mer.