Jag vet inte vem jag kan lita på längre
Jag har ju som sagt inte mått något bra på ett tag, vilket kanske inte är så konstigt då jag genomgår en av de värsta livskriserna man kan göra i livet, det tar slut med ens livspartner och separation och flytt. Det är inget lätt man går igenom. Men det som gör mig fruktansvärt ledsen nu är att på något sätt har någon som jag haft förtroende för läckt ut vad vi pratat om och så. Så nu är allt tydligen mitt fel att situationen är som den är. Men lika väl som jag då gjort att det är som det är så har det åt andra hållet påverkat mig och gjort att jag fått panikångest.
Det jobbigaste är att folk försöker lägga all skuld på mig i det här. Men så är det inte. Utlösande faktor om hur jag upplever en situation, ja visst, det kan jag ta. Men det är inte MITT FEL att situationen har blivit såhär. Ofta ligger mycket bakom. Det är inte av en situation som gör att det här händer, det har med mycket att göra. Och är man redan en skadad själ och har mycket sorg och hemska saker med sig så kan vissa saker bli utlösande faktor. Men den utlösande faktorn är oftast inte det som är problemet i grunden.
Vad hela situationen handlar om och om vilka kommer jag på något sätt inte lägga ut offentligt. Men jag är less på att jag har en läcka bland dom jag trott jag har kunnat säga saker i förtroende till, och att jag blir anklagad för det här som är.
Min panikångest har inte med den utlösande faktorn att göra. Det har med saker som ligger flera år bakom mig, men utlöses av saker som gör mig väldigt ledsen eller sårad och sen sätter igång ett dominospel med känslor, frustration och allt vad det nu innebär. Men det är inte den utlösande faktorn som gör situationen till ett helvete. Det ligger ofta mycket längre bak.
Men jag är väldigt ledsen av att någon av mina vänner inte visar sig vara den vän jag tror den är. Jag vet inte vem det är. Bara att det är någon. Så i fortsättningen kommer jag ha väldigt svårt att öppna mig (vilket jag redan har) och svårt att låta folk komma när in på mig. Det här är riktigt läskigt...
Det jobbigaste är att folk försöker lägga all skuld på mig i det här. Men så är det inte. Utlösande faktor om hur jag upplever en situation, ja visst, det kan jag ta. Men det är inte MITT FEL att situationen har blivit såhär. Ofta ligger mycket bakom. Det är inte av en situation som gör att det här händer, det har med mycket att göra. Och är man redan en skadad själ och har mycket sorg och hemska saker med sig så kan vissa saker bli utlösande faktor. Men den utlösande faktorn är oftast inte det som är problemet i grunden.
Vad hela situationen handlar om och om vilka kommer jag på något sätt inte lägga ut offentligt. Men jag är less på att jag har en läcka bland dom jag trott jag har kunnat säga saker i förtroende till, och att jag blir anklagad för det här som är.
Min panikångest har inte med den utlösande faktorn att göra. Det har med saker som ligger flera år bakom mig, men utlöses av saker som gör mig väldigt ledsen eller sårad och sen sätter igång ett dominospel med känslor, frustration och allt vad det nu innebär. Men det är inte den utlösande faktorn som gör situationen till ett helvete. Det ligger ofta mycket längre bak.
Men jag är väldigt ledsen av att någon av mina vänner inte visar sig vara den vän jag tror den är. Jag vet inte vem det är. Bara att det är någon. Så i fortsättningen kommer jag ha väldigt svårt att öppna mig (vilket jag redan har) och svårt att låta folk komma när in på mig. Det här är riktigt läskigt...
Kommentarer
Trackback
