-

När man var liten, eller liten och liten, yngre iaf var det viktigt att ha många vänner. Och helst skulle man ha en bästis. På både  högstadiet och gymnasiet fanns det vänner var man än vände sig. Då kunde man sätta sig var som helst och prata med någon. Men hur är det egentligen idag? Idag är jag snart 25, visst vänner har jag en mängd av, men hur många är dom där verkliga vännerna. Dom verkar inte växa på träd längre. Jag brukar leva efter mammas ordspråk, att man bara ska umgås och ha de som ger en positiv energi som vänner, och det tror jag att jag gör. Jag har inte blivit lika frikostig på mig själv och det tar en stund att komma mig längre in. Vilket inte är så konstigt då jag har blivit besviken så många många gånger. Jag tycker att man ska ta tillvara på dom man har och vara rädd om dem. Och det är som många säger att man vet vilka vänner man har när det verkligen kniper. Dock har inte jag varit i någon sån situation på länge. Men jag tror att jag vet vilka jag har, men man kan aldrig vara hundra på det. Jag har både vänner som jag träffar var dag och de som jag träffar mer sällan och inte pratar med speciellt ofta. Men jag vet att de finns där och det är väldigt viktigt. I sommar har jag vunnit en helt ny vänskap, den är jag otroligt glad över. För mig är det inte viktigt att var dag umgås med mina nära vänner, utan veta att jag kan lita på dem och att de finns där när jag behöver dem. Att få vara ensamen en stund kan också vara viktigt, att inte alltid ha någon som direkt stöttar än utan att man får ibland stå på egna ben.

Jag hoppas ni mina vänner som läser det här och vet att jag finns för er om, och jag hoppas att ni finns för mig med den dagen jag behöver er.

Med kärlek och styrka
/Lina