En tisdagsmorgon

Sovit ännu en natt i Östhammar hos Sandra. Det är så skönt att slippa sova själv när tankarna bara far runt runt i skallen. Jag har inte gråtit något mer nu, men han finns fortfarande i min hjärna. Det är jobbigt, men jag ska ta mig ur det här och bli ännu starkare.

Johanna kom hit imorse, nu försöker jag hjälpa henne lite med engelskan. Men det är lite halvknepigt, men det går nog bra ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0