-

Jag börjar kunna andas normalt igen och pulsen är nästan tillbaka på det normala, tack vare några fina underbara vänner som funnits för mig ikväll. Men jag är rädd för att sova, rädd för mörkret och ensamheten. Det var så fruktansvärt läskigt. Jag vill inte må såhär. Jag har alltid varit stark, men varför har allt fallit? Det har hänt så fruktansvärt mkt i mitt liv det senaste året, och det har bara runnit över kanten nu. Jag ska ta mig ut ur det här, men hur vet jag inte. Men till och börja med är det till att flytta och hitta mitt eget jag och mitt eget liv.

Men det var en total panikångest attack jag fick ikväll. Det är inget jag vill uppleva igen. Det var vidrigt. Det går bara inte. Imorgon blir det till att ringa vårdcentralen.