-

Det händer att känslorna ramlar över en. Saknad, förtvivlan, ångest, ovisshet. Det är fruktansvärt jobbigt. Hur jag än vänder och vrider på allt så blir det ingen rätsida i vilket fall. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och hoppas att mkt av allt varit en mardröm. Jag bara orkar inte. Tårarna vill fram, men jag tränger undan dom. Vad vart det här för nedgång i allt?! Imorgon är det 3 månader, 3 månader sen första kvällen. Fan vad jag saknar. Saknar allt.