-

Var ute och red med Sandra i 1½ timma idag. Alltid när vi tar våra ridturer så pratar vi massor, skrattar, skojar, har tom hänt att jag gråtit. Men iaf så hade vi upp ett samtalsämne idag, spelar ingen roll vad, men så lag jag till en kanske lite inte allt för rumsren kommentar och sandra bara gapar och säger "När fan blev du sådär fräck i mun?!" Haha, jadu jag vet inte. Men något har förändrats. Nog att jag umgåtts mycket med Sandra på sistånde men ändå. Finns nog sånt hon skulle behöva av mig och jag av henne. Kombinationen kanske skulle bli riktigt bra. Man vet aldrig.

Men jag märker att bara sen jag blivit singel så har jag börjat tänka helt annorlunda och till viss del lagt om mitt liv. I vilket liv har jag varit ute och sprungit frivilligt? Aldrig, men nu gör jag det. Jag har aldrig varit så fåfängd som jag är just nu. Kan knappt gå utanför dörren utan smink. Knappt åka ut till stallet. Jag vet inte alls vad som hänt. Förut bodde jag i mina mjukisbyxor och uppsatt hår och lite mascara. Men nu visar jag mig inte i mjukisbyxor bland folk längre. Jag vet inte vad som hänt. Det är inte samma Lina längre. Men men, det verkar som att det blir bättre och bättre.

Dessutom har jag fått komplimangen att jag är en fin människa idag! Det fick mig att le ordentligt! Kändes så himla bra! Det kommer jag att leva på länge.