En och annan hjärncell

Jag tror en och annan hjärncell har fått vandra vidare i helgen. Känner mig väldigt okoncentrerad och lite halvskum i hjärnan. Men det blir säkert bättre om ett par dagar.

Annars så är det tungt, jävligt tungt. Det är inte roligt att det är slut mellan mig och Martin, trots att det ändå är det bästa. Tårarna vill komma men dom gör inte det. Det är ett helvete att vara honom så nära fast ändå så långt bort. Fan fan fan. Hur blev det såhär?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0