-

Hela den här veckan har jag jobbat. Jag har jobbat kväll på olika avdelningar. Visst är det skönt att för flytta sig runt lite, men samtidigt kan det vara rätt virrigt. Det värsta är nog att på ena avdelningen finns det noll organisation. Man springer och rycker i dörrarna och springer om varandra. Väldigt jobbigt. Och man vet aldrig hur långt man kommit. Det är riktigt jobbigt och stressande. På andra avdelningen så har vi planerat på tavla precis vilka vi ska gå till, men sen kan man alltid byta sins emellan. Det är mycket bättre då jag vet precis vilka jag har ansvar för, att de kommer upp/i säng, får de läkemedel de ska ha etc.

Det är faktiskt ett krävande jobb att jobba som undersköterska, både fysiskt och psykiskt. Man arbetar verkligen med kroppen, lyfter, förflyttar, går ner på knä och tar på skor och byxor, tvättar, står i obekväma ställningar, och man går helt sjukt mycket. På ena avdelningen snittar man 1000-1500 steg i timman, och då är det även skenande i trappor. Så det är helt klart fysiskt jobbigt. Och så till den psykiska delen, att man får höra samma tjat om och om igen, man måste ha tåla mod, känna med patienten (vilket inte alltid är lätt), vända och vrida på sig så det blir så bra som möjligt. Och sen såklart kunna samarbeta med de andra.

Sen har man om man har delegering ett ansvar på läkemedel. Piller, ögondroppar, laxermedel, salvor etc. Samt att har man som jag insulin delegering ska man även ge insulin och kunna ta b-gulkos. även detta kan vara stressande att ha det ansvaret, att det absolut inte får bli fel, vilket kan göra stora konsekvenser.

Men det är ett helt underbart jobb, och jag tycker verkligen om att jobba med människor. Att göra så lite kan vara så mycket för någon annnan.