Han är hemma!

Martin kom hem igår kväll. Jag hade som vanligt somnat på soffan. Så skönt att krypa ner i sängen tillsammans. Men jag sov inge vidare inatt. Vände och vred på mig och kunde inte riktigt slappna av. Men så skönt att kunna bara kramas med någon när man inte kan sova.

Han gick dock upp tidigare än vad jag gjorde, men vi sågs en stund i morse iaf. Nu har jag fixat lite fiskgratäng och väntar på att han ska komma hem så vi kan äta middag tillsammans, vilket inte tillhör vanligheterna i min vardag! Men det ska blir skönt att ha honom hemma.


påväg

har ett inlägg på gång... kommer snart...

Hästvandrare mitt i natten

Anna (stallägaren) smsade mig och sa att en av hästarna fått kolik. Skickade tillbaka att dom kunde ringa om det behövdes. Anna ringde efter en stund och frågade om jag kunde komma. Jag hade lagt mig men klädde på mig och åkte i väg. Termobyxor och dunjackan var guldvärda. Var i stallet vid kvart i elva. Där går Andreas med Bengan (hingsten) som vill lägga sig emellanåt. Eftersom Anna är snart höggravid så får jag ta över arbetet och gå med Bengan. Vetrinär är tillkallad från Tierp (över en timma bort), vi försöker ta temp men misslyckas. Bengan som "knäar" med bak hela tiden och vill lägga sig. Han blir lite lugnare och vi tar in honom i stallet, där försöker han gräva sig ur boxen och lägger sig sen. Vi går in och skjasar upp honom. Ut igen och går och går och går. Anna har kontakt med Bengans ägare Terese. Hon lånar ett släp och begersig från Gävle ner (ca 13 mil).

Vetrinären kommer och vi försöker ge Bengan lugnande, och han kickar mot mig med bakbenen när vi förssöker ta av svanssnöret och jag blir träffad av "smalbenet" på min underarm, får se om det blir ngt blåmärke. Vi lyckas efter mkt om och men.  Då blir han lite lugnare så vet kan ge smärtstillande och tarmstimmulerande B-vitamin, eftersom vet tror att det är ett kolikanfall. Han blir lugnare och vet går in i rumpan på honom och känner på tarmarna men hittar inget direkt.

Ut och går med Bengan igen, och när dom sitter och skriver papper och fixar så börjar han vilja lägga sig ner igen. En gång lägger han sig. Tom i traven försöker han lägga sig. Vet. tar beslut att ägaren får köra honom till Strömsholm. Terese får med sig en spruta som hon kan ge påvägen om hon har kontakt med strömsholm.

Då är klockan två när Bengan är lastad och dom åker iväg. Jag har gått med bengan mellan 22,45-02,00. Mina ben börjar kännas slut.

Jag och Anna dricker te och äter macka. sen så släpper vi ut hästarna och jag mockar och fixar åt mina så det är klart för idag (måndag). Men det känns lite läskigt och man är skärrad. Det kunde ju varit min häst.

Nu har jag duschat och Martin ska gå upp om 8 minuter, så jag äter lite med honom innan jag lägger mig.

Det är ngt som är fel...

men jag vet inte vad.

Ingen blir lyckligare för att det är såhär...

Tankarna snurrar runt runt

Det bara känns konstigt. Tankarna går och kommer. Jag vet varken ut eller in. Jag har ingen jag orkar eller vill prata med. Känns som att någon skulle vara tvungen att dra ur mig vad det är som är fel. Fast jag vet egentligen inte vad som är fel. Eller det kanske jag vet. Jag är inte säker. Kommer nog aldrig få veta heller. Vissa saker får man helt enkelt inte. Och ibland är det bättre att man inte vet att man vet. Tänker hur det skulle bli, eller hur det ska vara. Men allt kommer bli bra.

Vad är det som känns så konstigt?

Idag vill tårarna bara infinna sig. Jag känner mig gråtmild hela tiden, jag vet inte varför. Finns inget att ta på. Men tårarna vill bara infinna sig. Jag vill att Martin ska vara här och hålla om mig och bara vara här. Jag hatar att varje vecka ska vi vara ifrån varandra. Det är så fruktansvärt jobbigt. Jag vill ha en vardag, jag vill ha ett liv att alltid dela tillsammans med Martin. Jag hatar att behöva vara själv. Jag hatar att man ska behöva göra "allt" på helgerna, och tiden räcker inte till. Jag vill inte alltid vara ifrån honom. Jag vill ha han här och bara vara med mig. Ge mig den där kramen och pussen i pannan när jag är ledsen och säga: "men lilla du..." Jag hatar att vara ensam. Ingenting fungerar egentligen när vi är ifrån varandra. Veckorna går jag som i en dimma och bara väntar på att han ska komma hem. Det är för helgerna jag lever. Jag hatar det här. Jag vill att vi ska ha en vardag tillsammans. Nu rinner det stora tårar. Jag känner mig bara så värdlös att jag inte klarar det här. Jag vill bara ringa till  honom och bara vara ledsen och få den tröst jag behöver, men det kan jag inte. Han jobbar, det måste han. Jag vill inte undantrycka mina känslor när jag behöver honom.

Jag älskar dig Martin, du är allt för mig. Jag vill att du alltid ska vara med mig.

En ny ovana

Eller jag vet egentligen inte om det är det. Men jag har börjat dricka massor av te. Både svart, rött och grönt. Favoriten än så länge är summerfriut i pyramidpåsar. Den är helt underbar. Jag tror faktiskt att det är Lovisa som har "hjälpt" mig in i den här ovanan. Jag dricker lätt 2-5 koppar om dagen. Förut skulle jag alltid ha i honung. Men nu dricker jag det "svart".

Snart har halva Januari gått

Snart har vi avverkat halva januari. Tiden går helt enkelt för fort, den springer bara i väg. Dagarna består oftast av jobb och stall. Fast nu måste jag lägga in lite städning. Det ser ut som en katastrof här hemma. Men jag hoppas på att vara ledig imorgon (blir inte alltid som man tänkt sig när man går som timvikarie) så jag kan städa undan julen och hämta upp fönsterlamporna i källaren. Visst är det fint med alla ljusstakar, men nu har dom varit där ett tag. Det blir lite tråkigt när man städar bort julen, men lika fint blir det när man tar fram den i december igen.

Dimman ligger tät idag över Öregrund. Det är ca -7 ute, värmebölja med andra ord. Idag är planen att åka ut till stallet och jobba båda hästarna, sen hem, duscha och iväg till jobbet. Så idag kan jag inte slöa direkt...


Dagarna rinner förbi

Vi är redan inne på 11 Januari. Det har alltstå gått 11 dagar utav 2010. Vi är inne i ett nytt decenium, vi lever alltså på 10-talet. Känns lite skumt faktiskt, fast samtidigt måste dagarna och åren gå. Undrar vad jag gjort under dessa år på 2000-talet.

Jag har bl.a.
- Gått på högstadiet
- Tagit studenten på gymnasiet
- Pluggat till undersköterska
- Varit i England, Grekland, Cypern, Frankrike, Tyskland,Danmark, Belgien, Holland.
- Blivit kär
- Blivit sambo
- Fått mitt första fasta jobb
- Köpt min första egna häst
- Flyttat hemifrån
- Varit på alledles för många begravningar (bl.a. mormor, morfar, farmor, farfar, farbror mfl.)
- Varit full första gången
- Oskulden förlorades
- Flygit första gången alldeles själv
- Fyllde 20 och lämnade tonåren

Och säkert mkt mkt mera... Det känns så konstigt, det var igår vi firade in det nya milleniet, eller hur var det?! Jag kommer ihåg det som igår när jag, mamma, pappa, Gustav och familjen Hedman stod nere vid slussen och kollade på fyrverkerierna och firade in det nya milleniet. Men nu då?! Nu är vi på 10-talet och jag hoppas det leder till något bra. Jag ska fylla 30 under detta decenium, det känns sjukt konstigt. Jag var ju 16 nyss. Jag fyller 26 i år, det känns helt sjukt gammalt. Jag är tant, eller kärring eller vad nu Lovisa sa. Nej just det, jag blev ju en gammal kärring ;) Fast det blir ju faktiskt som man gör det till.


Fredagskväll i Öregrund

Jag och Lovisa jobbade kväll igår tillsammans, våran söa kollega Ylva släppte oss lite tidigare så vi började med att dricka lite vin. Sen bar det av till isrinken för lite skridskor, vet dock inte hur lovisa lyckades ha sönder sin ena skridsko. Det var en mycket trevlig kväll fast det var fruktansvärt kallt. Men men. Låter bilderna tala.









Måste dessutom krypa till korset... Jag har träningsvärk sen igår...

Uppe med tuppen

Klockan stod på 7,10, det är fredagsmorgon och Lovisa har lurat iväg mig och gymma... Dessutom har jag sovmorgon.


Att låsa sig ute

I vårat hus har vi sånnahär lägenhetesdörrar som man bara kan slå igen så har dom gått i lås. mycket irriterande emellanåt då jag är rätt bra på att kunna tro att nyckeln ligger någon annanstans än var den egentligen är. (Alltså att jag har den med mig fast den ligger kvar hemma) Men som tur är så har vi BRF ordförande i trappuppgången och en annan gubbe som har huvudnyckel. Jag känner mig alltid lika skyldig när jag knackar på och ber om huvudnyckeln. Fast varför ska jag egentligen känna det? Det värsta vore egentligen om man tappar bort nykeln mellan 21,00-04,00 då porten är låst och man är tvungen att ha nyckel för att komma in. Fast det är ganska skönt oxå, man slipper folk som kommer och knackar på mitt i nätterna. Vilket det var där vi bodde förut. Där var det kod in, men alla kunde den ändå.

Nu är det dax för frukost, klockan är 10,29 och det är -19 ute...

Ömma muskler

Efter lördagens träning så gör sig mina magmuskler uppmärksamma, dom finns tydligen där inne någonstans. Igår var det inte så farligt, men idag är det värre. Imorse höll jag inte på att ta mig upp ur sängen. Men det är ändå en skön värk, har man gjort illa sig så gör det ont på ett annat sätt. Men nu känner jag att jag använt dom, vilket är riktigt skönt.

Lektionerna för Jenny Mandal i lördags var mycket bra. Fokus utgick ifrån en artikel som Johanna Elgholm skrivit i nyaste islandshästen. Vi fokuserade mycket på sitsen. Vi fick rida utan stigbyglar för att riktigt komma ner i sätet och hitta rätt läge för skänklarna. Första övningen så fick vi rida fyrkantiga serpentiner runt sockerbitar och hästen skulle korsa frambenen i vändningen. Jag fattade inte helt men fick till det iaf. Andra lektionen förstod jag vad jag skulle göra och då vart det ännu bättre, och då fick vi även göra samma sak fast i tölt på volt, fortfarande utan stigbyglar. Gick ritkgit bra. Sen fick vi trava på fyrkantsspåret, men Vattar har lite halvsvårt för det så jag fick jobba på stora volten. Vilket gick riktigt bra, hittade bra sits utan stigbyglarna då oxå. Fick mig en tankeställaare när vi skulle tänka tån upp istället för hälen nedåt. Att lite tankeverksamhet kan göra så mkt.

När jag väl fick till sitsen i tölten så gick Vattar riktigt bra och jag fick fina lovord om honom att han kunde bli riktigt fin samt att vi skulle få mer växlar i alla gångarter om vi fortsatte såhär! Vilket känns kul och peppande!

Att göra en annan människa till en trasdocka

Du blir inte lyckligare
Du kommer inte öka i status

Blir den du gör till trasdock lyckligare
Får ditt sinne ro

Om du vill vara hel
Varför då göra någon annan ohel

Om alla människor skulle vara rädda om varandra
Vilken värld vi skulle leva i

Du blir inte lyckligare
Du kommer inte öka i status

Vitt vinterland

Undrar när vi hade såhär mycket snö som låg såhär länge senast?! Inte vad jag direkt kan komma på. Sålänge vintern är så här kan man faktiskt inte klaga. Det är snöslasket och regnet man inte vill ha, men när det är såhär är det absolut inget fel på vintern. Då är det riktigt härligt. Ska försöka ta lite bilder på ett vintrigt Öregrund/Roslagen idag hade jag tänkt. Nu är det bra härligt!

Att gömma sig under täcket

vissa dagar vill man eller helt enkelt orkar man inte gå upp och soffan/sängen. Idag har jag en sån dag. Egentligen så är det inget fel på dagen, solen skiner och snön gnistrar så vackert. Men jag tar mig helt enkelt inte i kragen och går upp ur soffan. Jag ligger här i myskläder under täcket och bara har det skönt. Jag skulle egentligen behöva röja hela lägenheten. Men jag orkar helt enkelt inte. Men jag måste nog ta mig i kragen och gå upp nu. Behöver åka till Östhammar en sväng och sen tänkte jag att jag skulle ut till stallet och rida i snön. Det är så himla härligt med all kall fluffig snö just nu. Det är bara att klä på sig så fryser man inte.

Dessutom behöver jag skotta balkongen... Man kommer inte ut på den...

Ett slag

Hur kan man slå en annan människa?
Hur kan man vilja att människan ska bli sårad?

Varför måste man slå?
Blir man lyckligare?

En trasig människa kanske aldrig kan bli hel?
Det gör både ont i hjärtat och kroppen.
Varför?

Blir du lyckligare?
Kan du stå för det du gör?

Du sjunker som en gråsten i någons ögon.
Du äger ingen annan människa,
Du blir inte lyckligare.

Tänk innan du handlar.


Hur man är klädd

Ena dagen går man i högklackat och klänning, en annan dag i mjukisar, en tredje i jeans, en annan i jobbkläder, en fjärde i stallkläder. Vad kläder egentligen säger mycket om ens personlighet, fast samtidigt inte. Folk som jag träffar mycket på jobbet har jätte svårt att känna igen en om man är klädd i sina vanliga kläder. Jag vet att när man träffar folk som man alltid träffar i hästsamanhang så är det jätte konstigt när man ser dom i vanliga kläder. Men det är ju fakstiskt så att man har ett liv utanför kläderna. Eller har man egentligen det?! Vad säger egentligen kläderna om mig som person? Eller som människa?! Det är nog viktigt att man "skalar av" kläderna på personerna och att man får en "vanlig" bild av människan, en som är helt naken och fri, så tror jag att det är mycket lättare att kunna acceptera andra människor. Men visst har ens yttre en betydande roll när man träffar någon första gången.

Mitt 2009

  • Fann en ny bästa vän
  • Jobbade som uska på Tallparken hela året
  • Fyllde 25
  • Hade en underbar sommar
  • Böt stall, vilket jag inte ångrat en sekund
  • Har för första gången haft två hästar
  • Målade om vardagsrummet alldeles själv
  • Började rida för Jenny Mandal
  • Gick ner 6 kg
  • Hade för första gången en riktigt gran i mitt egna hem
  • Höll en stor nyårsfest

Sen är det säkert mycket mer, men detta är lite av vad som hände förra året. Hoppas att 2010 kommer bli ännu bättre.


Bergvärme

I huset på skolgatan där vi har våran tvåa fungerar tydligen inte bergvärmen. Jag har inte så jätte kallt här inne, 18,6 stod termometern på. Helt okej iaf. När jag bodde hemma hos mamma och pappa så kunde det vara 14 grader inne. Inge vidare skönt när man kom upp på morgonen. Men jag var van då. Nu så är man lite bortskämd med att alltid ha varmt och skönt och varmt vatten i kranen. Men idag är en sån dag då det inte fungerar. Men men. Det är inte allt för kallt iaf. Och ganska mysigt att pylta på sig lite extra och krypa upp i soffan.

Burr sa kasper när han såg en naken häst

Idag är det kallt, riktigt kallt. Fast det kan nog även bero på att jag var ute hela dagen igår på ridkurs. Det gick riktigt bra men idag är alla muskler ömma. Va riktigt hårt och det gick jätte bra! Fick fina lovord om Vattar. Det är nog en riktig guldklimp jag har köpt. :)

Jag sitter påpyltad och ska ut till Snäcksjön och till mina hästar. Det kommer bli kallt, men det kommer gå bra.

RSS 2.0