Livsfarliga husdjur

Nog att jag kan tycka diverse djur är livsfarliga, typ kossor och så. Men igår låg jag och kollade på tv4 tror jag att det var. Det var en dokumentär om folk som höll livsfarliga djur som husdjur i USA. Typ tigrar och pantrar. Nog att katter är små och söta, men dom kan göra en bra jäkla illa dom med. Men dom där stora djuren kan nog göra en bra illa dom med. Det var skräckexempel med och jag känner att man kan inte vara riktigt riktig om man håller ett livsfarligt vilt djur i icke anpassad miljö och så. Det kan ju bara inte riktgt vettigt. Inte enligt mig iaf.

Nog att vi i övriga världen håller ormar och spindlar och så som husdjur och det kan vara nog så farligt. Men dom går ju att handskas på på ett helt annat sätt.

Nej tacka vet jag mina dammråttor som husdjur. Dom är tysta, kräver ingen uppmärksamhet och man behöver inte mata dom. Haha. Fast nu har jag fått en dammsugare av mamma och pappa i födelsedagspresent så nu får jag inte ens ha dom som husdjur längre.

Vad anser ni att ha livsfarliga vilda djur som husdjur?


Karlar

Det är tydligen ett nödvändigt ont. Nog att jag skulle kunna be alla fara och flyga just nu, men det tänker jag inte. Men nog fan är jag förbannad just nu...

Barn

Länge har jag känt att jag vill ha barn. Men det har helt enkelt inte fungerat i mitt liv just då, och även att jag har haft en sambo som inte velat riktigt heller. Men suget att skaffa barn kommer lite från och till. Men det är ju egentligen inte konstigt att man känner så. Jag är ju trots allt 25, ja i ett par månader till iaf. Men skulle jag nu få ett stadigt förhållande skulle jag inte tacka nej till att bli mamma om ett par år. Det skulle kännas riktigt bra då skulle jag tro, för då har jag levt ungdomsåren ordentligt.

Men nu är läget som det är nu så kanske man måste skaffa en karl först.


Deleteknapp

Varför finns det inge delete knapp till sina tankar och funderingar, att bara kunna deleta det man inte vill ha eller tänka på längre. Åh, jag vill bara att vissa tankar och funderingar ska försvinna ur huvudet. Även fast det mesta dels är borta så skymtar det till ibland. Jag blir galen. Varför kan man inte bara undantrycka tankarna och ta bort dom. Jag vill inte fundera och tänka på vissa saker. Jag vill bara inte. Det är så lätt när man slipper tänka på vissa saker.

Fast jag vet inte heller om jag skulle vilja att ens tankar och funderingar skulle funka som en dator. Nej, det måste finnas spontana saker oxå. Annars skulle ju livet vara rätt tråkigt.

Jag vill inte att du ska poppa upp i mitt huvud som en jävla gubben i lådan. Det hjälper mig inte.

En gång är ingen gång



Jag bara älskar den här!

Jag har gravtestat mig idag

Förstod verkligen inte varför jag mådde så illa imorse. Jag är sen med mensen så det var på sin plats att gravtesta mig.

Resultatet var negativt. Hade det varit för en månad sen hade jag varit ledsen. Men eftersom min relation med Martin är som den är just nu så gör det mig inget.

Vi har bestämt oss för att ta det lugnt ett tag. Vi är inte tillsammans men ändå är vi det. Något slags öppet förhållande. Men det känns helt okej. Jag bor kvar här än så länge och funderar över hur jag/vi egentligen ska ha det. Vi har trots allt varit tillsammans i 9 år snart, vi träffades när vi båda var 16. Och jag har tyvärr på känn att det verkar som vi växt ifrån varandra. Man ska inte kolla på andra när man är tillsammans med någon, man ska vara kär upp över öronen. Tyvärr vet jag inte om jag är det längre.

Men det känns skönt att det är såhär ändå.

Undrar när jag var Singel sist? Hur beter man sig då?

Vad man vill dela med andra människor

Även fast man har en relation till en annan människa så är det inte alltid så att man vill dela allt med varandra. Var står det att man måste göra det?! Bara för att man har ett förhållande så behöver man inte köpa lägenheten tillsammans eller bilen eller vad det nu är.

Jag tror att jag är lite för självständig för att vilja dela allt. Så länge jag inte är gift så behöver jag inte dela allt. Det är nog mitt nya motto i livet. Men samtidigt kan man dela med sig av mycket, fast inte materiellt.

Tänk en gång innan du handlar.

Sjuksköterska

jag har länge funderat på att söka till sjuksköterska. Nu satt jag och kollade lite, och hittade en distans utbildning i Gävle VT 2011. skulle inte allt för mycket förändras tror jag att jag ska söka. Jag vill ju faktiskt jobba som sjuksköterska och jag vill bo kvar i Öret. Så varför inte.

Kronans droghandel

För mig klingar det namnet väldigt illa. Droghandel funkar inte riktigt i vårat samhälle idag. Hade vi gått tillbaka många år så hade det kanske varit bättre. Men med ett samhälle idag som jobbar mot droger så känns det bara så fel.

Det är nämligen så att vårat apotek har blivit till Kronans droghandel. Detta med att apoteken säljs ut gillar jag inte riktigt. jag älskar många av apotekets egna produkter som nu inte kommer att finnas tillgängliga. Isf får man beställa via nätet. Vilket är mkt tråkigt.

men det är väl inte mycket mer man kan göra än att gilla läget.

Vad ska man med alla grejer till?

Ett hem fylls lätt med massor med grejer. Mycket som man egentligen inte behöver. Jag tror att det finns flyttlådor i källaren som vi inte packat upp sen vi flyttade till lägenheten här för 1½ år sen. Och dom sakerna verkar jag faktiskt inte sakna.

Vi lever i ett prylsamhälle. Bara man tittar i sin jacka eller väska finns där en massa saker. Men blir någon egentligen lyckligare av att ha massor med saker omkring sig?

Jag vet att jag har massor med onödiga saker. Varför slänger jag dom inte då?! Fast jag är inte heller en sån som sparar och hamstrar på allt.

De barn som föds och växer upp nu har bra mycket fler grejor och prylar än vad en själv hade som liten. Och mår dessa barn bättre eller blir dom lyckligare? Jag vet faktiskt inte. Men jag tror inte det.

Tänk om vi skulle bara ha det vi behövde. Då skulle det vara kalt istället, jag vet inte om det är så mycket bättre. Men jag tror att vi fortfarande skulle vara lyckliga om vi var lyckliga av andra orsaker.

Jag har mina vänner som gör mig lycklig. Min älskade sambo. Mina hästar. jag är lycklig överlag skulle jag tro. Men utan er hade det varit tomt. Ni vet vilka ni är som förgyller mitt liv, och jag är så otroligt glad för att ha er! Ta verkligen åt er att jag har er varmt om mitt hjärta.

Nog för att jag inte är helt emot prylar. Men jag skulle behöva en ny dator...

Karlar/killar/pojkar och sängkläder

Det verkar inte vara något som dessa bryr sig om. Många av mina killkompisar är inte så jätte bra på att byta sängkläder och hålla dom fräscha.

Men det är ju inte direkt uppeggande av sängkläder som står upp av sig själva. Man ligger ju i sängen många timmar om dygnet och det är klart att det blir skitigt. Många av dessa killar är hela och rena och det verkar  väldigt viktigt för dom. Men när man då kommer till sängkläderna så är det en helt annan sak.

Ibland kan jag tänka att där skulle jag aldrig lägga mig. Och man har sett gång på gång att det inte är bytt. Det tycker jag är lite halv snuskigt. Nog för att på fyllan så bryr man sig inte så mycket om det, men det är iaf trevligare att vakna i fräscha sängkläder.

Jag vet hos tre killar som bodde tillsammans i ett hus, där tror jag inte det byttes sängkläder på de månaderna de bodde i huset. Om man då ska ha hem en tjej (dessa killar var singlar allihopa), hur fräscht är det då att ha sängkläder som står av sig själva?!

Undrar vad som har missats hos dessa killar. Om jag hade varit singel hade faktiskt detta med fräscha sängkläder varit en bidragande faktor till ett förhållande eller inte. Nog för att jag inte är världsbäst på att städa och hålla ordning. Men min säng är något speciellt och det ska vara rent och fräscht.

Jag byter mina sängkläder varannan vecka ungefär, och ser jag att det blivit skitigt så självklart byter jag och tvättar mer om det är så. Men det har varit med mig ända sen jag bodde hemma. Och jäklarns den som lägger sig i min säng med kläder. Det är strängt förbjudet.


Jag gillar annars att ligga under ett täcke i soffan, men det täcket har jag bara i soffan och ingen annan stans. Och där kan jag lägga mig med kläder på, men inte i sängen inte. Nej nej, där går min gräns.




Inte min säng. Den bilden är lånad, men det skulle inte skada att ha det såhär.

Livet i en kalender

Många av oss liksom jag lever i en kalender. Har man inte kalendern så vet man inte om man kan svara ja eller nej på något. För att mitt liv ska fungera så behöver jag skriva upp det mesta som jag ska gör för att jag ska komma ihåg det eller organisera mitt liv. Det mesta består av jobbtider. Jag har ju inget vanligt 9-17 jobb, utan jag börjar och slutar olika nästan varje dag. Just nu består största delen av jobb jobb och åter jobb. Jag börjar känna mig en aningens stressad. Får jag ihop timmarna så jag klarar mig nästa månad? Jag sitter och räknar och har full koll på det i min kalender. Hade jag inte den skulle jag inte komma ihåg vad jag ska göra. Besvärligt.

Dagarna rinner förbi

Vi är redan inne på 11 Januari. Det har alltstå gått 11 dagar utav 2010. Vi är inne i ett nytt decenium, vi lever alltså på 10-talet. Känns lite skumt faktiskt, fast samtidigt måste dagarna och åren gå. Undrar vad jag gjort under dessa år på 2000-talet.

Jag har bl.a.
- Gått på högstadiet
- Tagit studenten på gymnasiet
- Pluggat till undersköterska
- Varit i England, Grekland, Cypern, Frankrike, Tyskland,Danmark, Belgien, Holland.
- Blivit kär
- Blivit sambo
- Fått mitt första fasta jobb
- Köpt min första egna häst
- Flyttat hemifrån
- Varit på alledles för många begravningar (bl.a. mormor, morfar, farmor, farfar, farbror mfl.)
- Varit full första gången
- Oskulden förlorades
- Flygit första gången alldeles själv
- Fyllde 20 och lämnade tonåren

Och säkert mkt mkt mera... Det känns så konstigt, det var igår vi firade in det nya milleniet, eller hur var det?! Jag kommer ihåg det som igår när jag, mamma, pappa, Gustav och familjen Hedman stod nere vid slussen och kollade på fyrverkerierna och firade in det nya milleniet. Men nu då?! Nu är vi på 10-talet och jag hoppas det leder till något bra. Jag ska fylla 30 under detta decenium, det känns sjukt konstigt. Jag var ju 16 nyss. Jag fyller 26 i år, det känns helt sjukt gammalt. Jag är tant, eller kärring eller vad nu Lovisa sa. Nej just det, jag blev ju en gammal kärring ;) Fast det blir ju faktiskt som man gör det till.


Att göra en annan människa till en trasdocka

Du blir inte lyckligare
Du kommer inte öka i status

Blir den du gör till trasdock lyckligare
Får ditt sinne ro

Om du vill vara hel
Varför då göra någon annan ohel

Om alla människor skulle vara rädda om varandra
Vilken värld vi skulle leva i

Du blir inte lyckligare
Du kommer inte öka i status

Hur man är klädd

Ena dagen går man i högklackat och klänning, en annan dag i mjukisar, en tredje i jeans, en annan i jobbkläder, en fjärde i stallkläder. Vad kläder egentligen säger mycket om ens personlighet, fast samtidigt inte. Folk som jag träffar mycket på jobbet har jätte svårt att känna igen en om man är klädd i sina vanliga kläder. Jag vet att när man träffar folk som man alltid träffar i hästsamanhang så är det jätte konstigt när man ser dom i vanliga kläder. Men det är ju fakstiskt så att man har ett liv utanför kläderna. Eller har man egentligen det?! Vad säger egentligen kläderna om mig som person? Eller som människa?! Det är nog viktigt att man "skalar av" kläderna på personerna och att man får en "vanlig" bild av människan, en som är helt naken och fri, så tror jag att det är mycket lättare att kunna acceptera andra människor. Men visst har ens yttre en betydande roll när man träffar någon första gången.

Dimma

Idag när jag vaknade var det dimma ute. Riktigt vit tjock dimma som hade lagt sig över Öregrund. Jag tycker att dimman har något magiskt över sig som samtigit något man inte kan ta på. Man kan ju inte komma dimman nära, för den "försvinner" eller vad man ska säga. Man ser ju en viss radie omkring sig och sen blir det vitt. Men jag tycker att det är facinerande. Men dimman kan ju även vara farlig, både för båtar och biltrafik. Eftersom att sikten blir dålig och det kan inträffa olyckor. Undrar hur många båtar egentligen som har gått på grund och förlist i dimman när dom inte sett något.

Men under dagen idag har dimman lättat och solen har nästan velat titta fram. Nu är det verkligen höst ute och det är oifrånkomligt.

Saker som följer med tidningar

Vissa tidningar har saker som följer med när man köper dom, som ett puder eller någpn skiva. Idag när jag gick och handlade på konsum och kikade på lite tidningar, kom det två flickor i 7-9 års åldern och började härja runt bland tidningarna i tidningsstället. "den här ska jag ha", "åh den här måste jag ha" etc. Alla dessa tidningar de kollade på var det någon leksak eller smycke som följde med. Det var inte själva tidningens innehåll som var viktigt utan vad man fick med. Så tidningsredaktionerna har nog kommit på vad som gör att de får sälja tidningarna utan att det egentligen är innehållet som är det viktiga. Och dessa tidningar placeras naturligtvis i höjd för barnen. Det kan inte vara lätt i det läget att vara föräldrar. Men jag tror att dessa flickor inte fick några tidningar idag. Men det fick mig att tänka till att man kanske inte alltid bara ska titta på vad man får med eller utsidan, det finns en insida i allt.


Svininfluensa

Detta pratas det mycket om. Fast jag har inte brytt mig så mycket, och förstår därmed inte innebörden av det hela. Vad är egentligen som är så farligt? Fattar ju att många människor kommer att bli sjuka och att det är droppsmitta som sprids väldigt snabbt.

Chefen frågade mig en dag om jag ville bli vaccinerad, eftersom jag är vikarie som jobbar mycket (brukar komma upp i ca 75% varje månad) så blir jag också erbjuden vaccin genom min arbetsgivare. Jag svarade ja, men vad har jag egentligen svarat ja på? Att jag ska få en intra musk förstår jag, men sen då? Eller var det två sprutor? Aja, men i vilket fall så kommer jag bli vaccinerad mot svininfluensan.

Men hur får man det då konstaterat att man har svininfluensan? Antagligen genom blodprov, och det är ju inget man direkt har för hemma bruk. Blir jag så sjuk att jag måste söka upp vård får jag det antagligen konstaterat genom blodprov, men annars så vet jag ju faktiskt inte om jag har det eller ej. Men i vilket fall så ska man ju stanna hemma när man är sjuk, även fast jag är väldigt plikttrogen och har väldigt svårt att stanna hemma.

När jag var på Coop i Östhammar här om dagen såg jag att i kassan sålde dom handdesinfektion som vilket annat erbjudande som helst. Visst ska man vara nogrann men handhygien. Men det är kanske lite överdrivet att alla ska springa runt med en flaska i väskan. Det kan ju inte vara bra att vara för ren, man måste ju bygga upp imunförsvaret, och det går ju inte om man aldrig utsätts för bakterier eller smittan. Nu menar inte jag att man ska utsätta sig för svininfluensan, utan att man ska nog inte vara rädd för alla bakterier som finns, utan de kan även vara bra. Självklart har jag god handhygien och på jobbet är jag särkilt noga. Där spritar och tvättar jag ofta. spritar alltid mellan man går inte till olika patienter och använder handskar. Men visst kan man bli smittad även fast man håller en god handhygien. Men det är iaf basic i mycket at tman har en bra handhygien. Men jag tycker att det inte ska gå överstyr, utan det är bra om man är lite "skitig" ibland också.

Medicinering

om man har ett läkemedel vid behov utskrivet av läkare, varför använder man det då inte när problemet uppstår? Istället för att bara gnälla?

Fundering 1

Om man häller upp vatten i en vattenkanna för att den ska bli rumstemperad, blir den fortast i rätt temperatur med varmt eller kallt vatten?

Tidigare inlägg
RSS 2.0